Fröken Envis

Det finns ingen som hon, ingen som Du, det är vissa personer som man skulle dö för, min bästa vän, min familj och min älskling är personer jag skulle göra allt för.
Allt!

Hon och jag träffades sommaren 1990 när jag och min familj flyttade in i radhuset på Odlingsvägen, hon bodde också i ett radhus precis 6 hus och 2 parkeringar från mig. Vi började umgås och umgicks sen nästan jämt, jag var lika mycket hemma hos henne som hemma hos mig. Vi lekte med allt från dockor till att vara ute och leka burken och bygga snökojor, vi var så stolta över våra snökojor som vi byggde mellan våra parkeringar, det var vi som basade där, du, jag och J.

Jag kommer ihåg den där gången när jag och min familj skulle åka bort på semester och vara borta ganska länge, när vi gick ut dagen innan i spö regnet och hoppade i alla vattenpölar och betedde oss som små små barn, jag älskade det.

Jag kommer ihåg den där sommaren när vi spelade the Sims i veckor bara för att komma in i det stora fina huset, sen tröttnade vi.

Jag kommer ihåg spaden jag hade sönder och var helt förkrossad. Det var din pappa som köpt spaden, den var i plast och jag bröt av den.

Jag kommer ihåg alla gånger vi var ute med vovarna, när vi gick till kiosken och handlade. En gång plockade vi upp alla fimpar vi hittade på marken, en annan gång hade vi vår egen teori om varför det blev åska (Det visade sig sen att vi inte var allt för långt borta från sanningen)

Jag kommer ihåg när du bodde hemma hos mig en vecka i mitt lilla rum i källaren i Älta, det var nog en av de få gånger vi bråkade, sen bråkade vi nog inte så mycket mer, klart vi blev arga på varandra. Som förra sommaren när vi jobbade ihop i ett par veckor, vi luktade illa, vi fick lite på oss själva till 100 %, saker och ting gick sönder  men vår vänskap höll.

Du är ju en mycket berest människa, du har ju lämnat kalla Sverige för såväl England i ett par månader och nu senast Sydamerika, men när du kom hem var det nästan som det var igår vi sågs. Vi pratar sällan med varandra men vi vet var vi har varandra ändå.
 
Det finns ingen som kan ha en sådan bra Bästa Vän som jag har. Jag har inte varit en sådan bra vän alla gånger, jag har varit väldigt inne i mig själv och inte alltid brytt mig om någonting annat, men du har alltid stått kvar utanför min bubbla och fångat upp mig när jag lyckats ta mig ur.

Du och jag mot världen, för alltid.

Vi lovade varandra som väldigt små att vi ska sitta i varsin gungstol och sticka strumpor när vi blir gamla och det lovar jag dig att det kommer vi göra! Precis som jag ska avslöja både det ena och det andra på mitt bröllop och jag hopaps du vill göra det samma på mitt, jag lovar att inte svika dig världens bästa kompis!

Du är en del av mig glöm aldrig det!