Lägga mig ner och dö?
Matchen igår slutade med förlust på gruset ute i Åkersberga, surt men nu är premiären avklarad. En annan tråkig nyhet är att mina ben ligger kvar på Röllingby eller så känns det i alla fall. På jobbet gick det sådär, klarade av att dela ut min post och det är det enda som räknas. Men efter jobbet åkte jag till naprapaten som drog och slet lite och tryckte på en massa ställen och om inte mina ben är bättre i nästa vecka blir jag skickad vidare till en neurolog tyckte jag han sa för att nu är det typ uteslutningsmetoden som gäller. Jag stretchar och har mig och ändå mår mina ben inte bra.
Jag har varit skadad väldigt mycket och ofta. Vrickat fötterna så många gånger att det är oräkneligt, hade ju vajsing med bröstkorgen förra vintern, dragit av en muskel i benet som fjortonåring mm, men det här är nog bland det värre. Så fort man har ont blir jag så trött att livet känns som en gråzon. Jag älskar att det börjar bli varmare och solen skiner men bara vetenskapen om att det är en dag imorgon som kanske blir lika pissig som den här får mig nästan att ge upp. Men vi Fagerholmare ger inte upp, vi ger aldrig upp! Och jag tänker bara bita ihop och visa det där Jävla anamma som jag har där inne någonstans.
Pratade med mamma och hon sa att jag måste sova ordentligt och det gjorde jag, somnade som en gris i vår förkorta soffa sen vaknade jag upp av att världens underbaraste pojke dammsög och lagade lax med sallad och ris till mig, utan honom vid min sida hade jag verklige lagt av. Nu ska jag halta ut i köket och sleva i mig lite ben&jerry glass!
Hoppas alla där ute får en lite mer angenäm fredag än vad jag har.
Jag har varit skadad väldigt mycket och ofta. Vrickat fötterna så många gånger att det är oräkneligt, hade ju vajsing med bröstkorgen förra vintern, dragit av en muskel i benet som fjortonåring mm, men det här är nog bland det värre. Så fort man har ont blir jag så trött att livet känns som en gråzon. Jag älskar att det börjar bli varmare och solen skiner men bara vetenskapen om att det är en dag imorgon som kanske blir lika pissig som den här får mig nästan att ge upp. Men vi Fagerholmare ger inte upp, vi ger aldrig upp! Och jag tänker bara bita ihop och visa det där Jävla anamma som jag har där inne någonstans.
Pratade med mamma och hon sa att jag måste sova ordentligt och det gjorde jag, somnade som en gris i vår förkorta soffa sen vaknade jag upp av att världens underbaraste pojke dammsög och lagade lax med sallad och ris till mig, utan honom vid min sida hade jag verklige lagt av. Nu ska jag halta ut i köket och sleva i mig lite ben&jerry glass!
Hoppas alla där ute får en lite mer angenäm fredag än vad jag har.
Kommentarer
Trackback
