Kanske en dag?

Läser lite om "bloggbråket" mellan Blondinbella och Katrin och Gynning. Och jag kan inte låta bli att förundras.
Bella har i mina ögon gått från en tjej som var en riktigt snobb till att bli mer och mer vettig (Pälsdebatter och annat hör väl till det mindre vettiga, men alla från göra som de vill). Hennes inlägg får mig till och med att le.

Hon skriver att man ska lova sig själv att hålla sig borta från allt vad bantning och liknande heter, och jag skulle med glädje göra det. Men jag är fast, precis som en alkis är fast vi flaskan och en bulimiker vid toaletten har jag fastnat i cykeln på gymmet. Det är en drog och vart man än vänder sig, läser tidningar, ser på Tv, reklam affischer så uppmuntras man till att träna.

Ända sen jag var 6 och pappa körde mig och syrran till Hanviken har jag tränat. Det har varit fotboll, gymnastik (jag älskade att gå balansgång och fantiserade länge om att bli cirkusprinsessa) innebandy en väldigt kort karriär men iaf, handbollen som var det roligaste av allt, och nu är det gymmet.
Jag tränar ungefär varje dag, helgerna har jag bannlyst från träning för att försöka leva normalt.

Men det är ju egentligen inte bara träningen som är mitt dilemma det är ju det där med näringen också. Jag är asdålig på att äta om det inte är lakrits eller choklad för då äter jag tills magen står i åtta hörn, men de dagar jag tränar äter jag absolut inte godis. Jag har börjat äta frukost, det är typ fantastiskt sen jag var 15 har jag inte ätit frukost annat än på helgerna och när man varit ledig och sånt men aldrig kontinuerligt, nu har jag gjort det i en veckas tid, det är ett mindre mirakel.
Jag äter smörgås och fil till lunch, varvar med keso och smörgås eller sallad och smörgås och middag kan bli allt från en macka till något lätt att laga, det gör ju inte saken bättre att jag hatar att laga mat.
När älskling lagar middag äter jag, om han lagar vegetariskt förstås...

Men jag ska kanske anamma det Bella säger att försöka lova mig själv att det räcker att vara Kim.
För det är ju mitt nyårslöfte, att det räcker att vara Kim. Precis som det räcker att du som läser är du.
Om man tror på det man gör och tycker kan ingen anklaga en för att ha fel. Visst tror man att 1+1 är 3 är man kanske ute och cyklar men om man tror på mig själv, litar på sin inre röst och lever efter sina värderingar då är man så bra man kan bli. Det vill säga Bäst på att vara den man är.

Mamma brukar säga att det finns bara en Mamma Fagerholm och det är den bästa Mamma Fagerholm på jorden och det ska jag försöka ta efter, en dag!

Kommentarer
Postat av: mamma

inte brukar jag säga så inte.

utan det FINNS BARA EN KIM och det är du min kära dotter och bättre än dig kan man inte hitta någonstans på denna jord för det FINNS BARA EN KIM och det är du.Kanon bra att du börjat äta frukost detta kommer göra underverk för dig,bra kämpat

kramar från en som saknar dig

din gammla mamma

2009-01-19 @ 22:18:11
Postat av: Emelie

Underbart skrivet. Det borde jag också bli bättre på...

2009-02-09 @ 00:01:04

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0