Skottpeng
Nu risker jag väl att bli hatad av många men det kan jag ta.
Vi bor i natursköna Rissne ovanför en skola där jag utan problem ska sätta mina barn i s
kola så fort jag får några.
Men det finns ett stort MEN men barn.
Jag är en av de som kan skratta åt folk som blir irriterade när ett barn skriker på bussen, jag blir sällan irriterad när ett barn inta kan sitta still eller för oväsen, men någonstans måste det finnas en gräns.
Att bo ovanför en skola är någonstans på den där gränsen. Alla våra fönster samt balkongen vetter ut mot skolan, vi kan inte ha fönster öppna på dagtid för då har vi 110 decibel i vår lägenhet. Jag älskar att barn får leka och föra oväsen men någonstans under tiden jag varit hemma nu börjar det gå mig på nerverna. Nu har jag alla fönster stängda och TV:n på och ändå känns det som de är i mitt sovrum och härjar.
Men det som hände imorse tog nog priset. Eftersom vardagsrummet leder mot skolgården är vi vana med att från klockan 8 till klockan 16 är det barn på skolgården och fram till 20 är det ibland barn som spelar basket och skriker på skolgården.
Men nu till skottpengen. Föräldrar som släpper ut sina barn klockan 7 för att sparka boll mot ett plank, ett plank som dessutom låter som det ska rasa bara det blåser ute. Alltså klockan 7:10 imorse stod det 5 pojkar i sju årsåldern och sparkade boll och gastade utanför vårt fönster. Jag är lat och så vidare men jag är sjukskriven och sover som en kratta och vill inte vakna klockan 7 av barn som skriker när jag ändå har barn som skriker utan för fönstret resten av dagen.
Måna säger att vi ska vara glada eftersom vi inte har något som låter utanför fönstret på nattetid och ja visst det kan man vara glad för men som nu när det är 60 barn som skriker utan för mitt fönster har jag svårt för att vara glad.
Och Skottpengen gäller inte barnen utan de vuxna som släpper ut sina barn klockan 7 på morgonen så de väcker hela området, det är inte okej!
Vi bor i natursköna Rissne ovanför en skola där jag utan problem ska sätta mina barn i s
kola så fort jag får några.Men det finns ett stort MEN men barn.
Jag är en av de som kan skratta åt folk som blir irriterade när ett barn skriker på bussen, jag blir sällan irriterad när ett barn inta kan sitta still eller för oväsen, men någonstans måste det finnas en gräns.
Att bo ovanför en skola är någonstans på den där gränsen. Alla våra fönster samt balkongen vetter ut mot skolan, vi kan inte ha fönster öppna på dagtid för då har vi 110 decibel i vår lägenhet. Jag älskar att barn får leka och föra oväsen men någonstans under tiden jag varit hemma nu börjar det gå mig på nerverna. Nu har jag alla fönster stängda och TV:n på och ändå känns det som de är i mitt sovrum och härjar.
Men det som hände imorse tog nog priset. Eftersom vardagsrummet leder mot skolgården är vi vana med att från klockan 8 till klockan 16 är det barn på skolgården och fram till 20 är det ibland barn som spelar basket och skriker på skolgården.
Men nu till skottpengen. Föräldrar som släpper ut sina barn klockan 7 för att sparka boll mot ett plank, ett plank som dessutom låter som det ska rasa bara det blåser ute. Alltså klockan 7:10 imorse stod det 5 pojkar i sju årsåldern och sparkade boll och gastade utanför vårt fönster. Jag är lat och så vidare men jag är sjukskriven och sover som en kratta och vill inte vakna klockan 7 av barn som skriker när jag ändå har barn som skriker utan för fönstret resten av dagen.
Måna säger att vi ska vara glada eftersom vi inte har något som låter utanför fönstret på nattetid och ja visst det kan man vara glad för men som nu när det är 60 barn som skriker utan för mitt fönster har jag svårt för att vara glad.
Och Skottpengen gäller inte barnen utan de vuxna som släpper ut sina barn klockan 7 på morgonen så de väcker hela området, det är inte okej!
Kommentarer
Trackback
